Man glömmer ibland hur skönt det är att göra sig av med saker. Oftast tänker man nog på allt det där man vill ha. Och bunkrar liksom allt som man någonsin velat ha eller behövt eller bara kommit över fast man egentligen inte visste att man kunde vilja ha eller ens behöva den där saken.
Men så kommer den där sällsynta, härliga stunden då man kommer i tagen. Då allt går upp för en och blir så klart och tydligt. Det kan till exempel hända när man flyttpackar:
Men vad har jag sparat på den här för? Vad SKA JAG HA den till? VARFÖR ska jag släpa med den här upp för fyra trappor utan hiss!??
När jag packade inför Österrike var det andra galoscher. Jag menar, jag skulle ju flytta långt. Helt ensam i ett annat land. Man kanske saknar nåt. Och affärer har de ju inte heller där nere. Och om jag hittar nån säljer de säkert inte det jag vill ha.
Det börjar gå upp för mig hur tokigt jag faktiskt packade då. Jag hittade en engångsbadmössa i badrumsskåpet just nyss. När har jag någonsin använt en sån? Fast kanske i Österrike, att jag gör det. Nej! Bort!
Eller så kanske världen går under den där dagen i framtiden om jag inte har min intorkade minimascara nära till hands? Den måste ju med och bida sin tid i badrumsskåpet i Innsbruck också, såklart. Nej! Usch! Bort!
O, vad jag är i tagen!