Det här med att viska
Viskningar. I biblioteket, under föreläsningar. Man hör dem lite överallt i universitetsvärlden. Det är en rolig grej. Speciellt eftersom de inte fyller någon funktion alls. Tanken, kan man ju tänka sig, är att det inte ska låta så mycket. Inte dra till sig så mycket uppmärkamhet. Vara diskret. Men se, så fungerar det inte.
Låt oss göra det metodiskt.
Nackdelar med att viska:
- Det är jobbigt att höra på. Som om någon försöker lära sig parseltongue. Och det låter alltid som om de sitter jättenära, oavsett var de sitter på riktigt.
- Det är jobbigt att utföra. Vem tycker om att tappa rösten liksom? Eller övar ormspråk under föreläsningar för den delen.
- Det låter i allmänhet mycket mer än när man bara pratar lågt. Lågt som i tyst alltså.
Fördelar:
Inga.
Slutsats: Det fyller ingen funktion alls. Det här med att viska.
