toveifaggorna.blogg.se

Vi började jobba i måndags. Paprikor. Vi stod vid ett löpande band och sorterade ut dåliga paprikor, tog rätt storlek och färg och packade dem i lådor. Inte så svårt, lite stressigt att hinna med i början men man lärde sig supersnabbt. Det var inte så intressant. Viktigt dock är att när bandet stannar så får man inte titta på det. För då rör det sig på fel håll. Inte på riktigt alltså, i huvudet, men man blir snurrig. Också, så har jag numera blivit tillsagd pga olämplig klädsel på arbetsplats. Joråsatteeee. Jag hade shorts och t-shirt. Och det var det inget fel på, man får ha shorts, man får ha t-shirt. Problemet var att tröjan var för lång. Jo, för den täckte mina shorts. Och använder man sin fantasi då så kan man ju tro att jag bara har trosor under tröjan, eller ingenting för den delen. Jag skulle följaktligen i framtiden ha en kortare tröja på mig, så att man faktiskt kan se att jag har shorts på mig. Jag fick alltså inte klagomål för att jag var för lättklädd, absolut inte, utan för att man KUNDE TRO att jag var lättklädd. Det är hardcore det.. Hursomhelst, vi jobbade där i två dar, sen sa de att vi skulle vara lediga i fem dar. Det tyckte inte vi om, då skulle vi nämligen bara precis ha tjänat ihop till veckans hyra. Så vi var nere hos chefen klockan sex på morgonen (halv sju åker de flesta iväg till farmarna) och bad om ett nytt jobb. Det fick vi inte. Vi var störiga några gånger till under dagen och på kvällen hade vi nog övertygat honom. Han hade jobb till oss, ute på fälten. Det var hårt sa han men han tyckte vi så "fit" ut. Jajamän sa vi, vi är sjukt fit. Dagen efter började vi följaktligen på vårt nya jobb. Welcome to Australia sa killen som tog emot oss. Nu plockar vi paprikorna. Åtta timmar om dagen, varje dag. Och han ljög inte, det är jobbigt. För er som inte vet hur en paprikaplanta ser ut, för det gjorde inte jag till jag stod framför dem, så tänker jag inte förklara riktigt, men de är kanske knähöga, och paprikorna växer precis vid marken. De första dagarna kändes det som om ryggen skulle gå av ungefär konstant. Och tiden gick i slowmotion. På riktigt. Inte sådär som när man har tråkigt, utan så att det känns som tio timmar när man jobbat tre. Jag kom fram till att backpackers i Australien tar jobben ingen annan vill ha, som att plocka frukt och paprikor. Vi är som polackerna i Sverige.